Betyg: 5/6
Ifølge bandets egen nettside låter Radio LXMBRG som en blanding av bombastisk filmmusikk, fransk sekstitall, britisk åttitall og tysk krautrock.

Betyg: 4/6
Radio LXMBRGs frontmann Alex Svenson-Metès er en uforutsigbar kar, og det gjør seg utslag i hvordan bandet hans låter.

This is one of the most impressive debut records I've heard lately because it breaks the usual first-album trend of having weaker filler songs to round out a few good singles.

Betyg: 4/5
Strålande mix av franskt 60-tal, filmmusik från 70-talet och brittiskt 80-tal.

Betyg: 3/5
Radio Lxmbrg är en av de nya spännande banden inom svensk musik. Som alla andra band vill de vara unika, speciella och inte skapas efter en speciell mall.

Radio LXMBRG har en sångare som är med ibland, bildades nästan mest av en slump, har två medlemmar som kommer från Växjö men vägrar kännas vid någon egentlig Växjökoppling. I kväll spelar de på Kafé de luxe.

Betyg: 3/5
Stockholmarna i Radio LXMBRG släpper, efter en stund på scenen, sitt debutalbum. Det är inte en fartfylld skiva men ändå finns det en känsla av hastighet över de sammantaget genrekladdiga spåren.

Betyg: 7/10
Radio Luxembourg sände musik på AM-bandet under mer än ett halvt decennium och nådde miljoner lyssnare i Europa fram till december 1992 då sändningarna upphörde. Sämre medium kan man ju låta sig inspireras av när det är dags att namnge en konstellation av musiker.

Betyg: 4/6
Radio LXMBRG har mer eller mindre prenumererat på titeln "Landets intressantaste band utan en fullängdare ute under de tre senaste åren". Men till sist kom äntligen bandet/projektet/kollektivets efterlängtade debut.

Betyg: 4/5
Strålande mix av franskt 60-tal, filmmusik från 70-talet och brittiskt 80-tal.

Songqualität: 4/6
Interpretation: 4/6
Klang: 4/6
Radio Lxmbrg sendet auf der Welle musikalischer Vielfalt. Nick Cave meets Air meets die französischen 60er Jahre, die deutschen Krautrock-Seventies und die britischen Eighties.

Betyg: 7/10
Det är inte svårt att falla för Radio LXMBRG. För mig räcker det egentligen med det där glimrande sprudlande gitarrintrot till skivans första egentliga spår, "How to Say Goodbye". En av många små pärlor till klassiska gitarr- och klaviaturpoplåtar på denna svenska debut.

Betyg: 4/5
Radio LXMBRG står med sin självbetitlade debut för en av årets kanske riktigt stora svenska popöverraskningar. De bildades som hastigast inför en Hultsfredsspelning för tre och ett halvt år sedan och säger sig hämta influenser från franskt 60-tal, tysk 70-talskrautrock och brittisk 80-talspop.

Svenska Radio LXMBRGs debutalbum är det mest omtumlande jag hört på länge och jag kan inte ens förklara varför, för jag har bara 750 tecken på mig här och jag vill helst skriva en liten essä.

Betyg: 3/5
Ur betongbunkern på Södermalm har enmansprojektet under treårstid växt framtill att äntligen albumdebutera. Bandet som nu inte enbart innehåller Alex Svenson-Metés, plockar fram en vildflora influenser som sträcker sig allt ifrån Birgit Bardot till nutida The Knife.

Radio LXMBRG gör sin första riktiga spelning med det nya materialet på Debaser.
MUSIK. Fransk filmmusik möter brittiskt 1980-tal. Radio LXMBRGs musik är lika skiftande som den är vacker. I morgon lördag står de på Debasers scen med ett färskt debutalbum i bagaget.

Betyg: 3/5
Denna cocktail består av en dos Kraftwerk-coolhet, en nypa Tindersticks-sång, en twist Darknessgitarrer och en förkärlek för fransyske-pop.

Radio LXMBRG Radio LXMBRG:s debutskiva har helt klart årets mest sensuella skivomslag. Det är rosa, retro och fullt av tjusiga donnor som putar med munnen (på ett bra sätt, inte på ett porrigt).

Betyg: 4/5
På den egna skivettiketten Haha Fonogram släpper svenska Radio LXMBRG sitt självbetitlade debutalbum.

Debut-EP:n L'Indifference har levt sitt eget liv och verkligen lyft fram dess skapare Radio LXMBRG sedan den släpptes i början av december förra året. Deras egensinniga musikaliska brygd innehåller delar från de senaste fem decenniernas populärmusik, och nu presenteras bandet i fullängdsformat på det självbetitlade albumet Radio LXMBRG [Ha Ha Fonogram/Playground].

Radio LXMBRG - Under starry skies
Projektet som ständigt överraskar med en hög lägsta nivå. Vacker teaterrock med lika delar Army of lovers som Saint Etienne. (Från sjävbetitlade debutalbumet)

Radio LXMBRG, "How To Say Goodbye", singel (HaHa Fonogram) Ibland smärtar det mer än vanligt att skiljas från någon. Framför alltom någon heter Radio LXMBRG och gör förtjusande noirpop som fäster sig vid första mötet.

Betyg: 3/5
Ännu en dag, ännu ett nytt svenskt independentband som försöker få en plats i etern. Radio LXMBRGs senaste singel "How to say goodbye" är i sammanhanget ett ganska blekt tilltag.

Det är stilfullt, det är avspänt och det sticker ut. Radio LXMBRG från Stockholm gjorde ett tappert försök att charma den svårflirtade Daldanspubliken. Men intresset var svalt för den spännande indiepopgruppen, som hämtar sin inspiration från bland annat franskt 60-tal.

Plats 2. Radio LXMBRG, It's Cruel Up North (HaHa Fonogram/Sound Pollution)
Singel hämtad från den frankofila ep L'Indifference som kom i december.

Alex Svenson-Metés grundade bandet på hösten 2001 och ser sin skapelse som det perfekta blandbandet, eller som en orkester med rockbakgrund. Han skriver i stort sätt allt det musikaliska, spelar klaviatur, gitarr, sköter programmeringen och producerar själv allt som spelas in.

Radio LXMBRG och deras toksnygga ep formgiven av Per Kristiansen, ramlade ner i mitt liv med ett filmdoftande brak. Två månader senare träffar jag bandets "direktör" Alex Svenson-Metés i hans källarstudio på Södermalm. Bandet drogs igång av Alex våren 2002.

Radio LXMBRG vågar vara dramatiska, inledande "L´Indifference" innehåller pampiga filmstråkar och kaxig fransk sång och det är just det som är utgångspunkten för bandet. De blandar in influenser från bombastisk filmmusik i sin annars ganska enkla popmusik och lägger till ett halvmysigt groove på basen som gör det nästintill möjligt att dansa till. Å andra sidan vet jag ingenting om dans.

Radio LXMBRG och deras L'Indifference-ep är bland det absolut coolaste jag hört i år.

Rating: 7/10
This Swedish sextet features three vocalists who sing in four languages (French, English, Swedish and Spanish, although only the first two are on display here) and their debut EP specializes in infectious, loungy shuffles that'll have your feet frantically flying for nearly its full-on fifteen minutes.

Betyg: 5/6
Ifølge bandets egen nettside låter Radio LXMBRG som en blanding av bombastisk filmmusikk, fransk sekstitall, britisk åttitall og tysk krautrock.

Og ja, de mange influensene gir en særegen lytteropplevelse. Gruppas uhemmede tyveri fra 70- og 80-talls filmmusikk gir en herlig følelse av å være på spiontokt med Michael Caine, eller i en heftig biljakt med Steve McQueen.

Likevel er musikken moderne og radiovennlig, mye takket være gruppas tre (!) vokalister. Det herlig varierte uttrykket gjør at vi er konstant nysgjerrige på hva som venter rundt neste sving. Singlene har gjort det bra i hjemlandet Sverige. Vi vil gjerne høre mer her hjemme også.

Betyg: 4/6
Radio LXMBRGs frontmann Alex Svenson-Metès er en uforutsigbar kar, og det gjør seg utslag i hvordan bandet hans låter. Å plassere Stockholms-bandet i noen bås er omtrent umulig. De henter elementer til sin musikk fra mange stilarter, på deres selvtitulerte debutalbum er det litt klassisk rock, noe britisk 1980-talls pop og tysk krautrock.

Bandets uttrykk forsterkes ved at de har fire vokalister; foruten Svenson-Metès, er det Sebastian Castro, John The Baptist og Lisa Holmquist som står for vokalprestasjonene. De har et veldig forskjellig stemmeleie og noen ganger blir det nesten full skjæring.

Men når det funker så gjør det til gagns, som i poplåta Male Mystique. Her drar de på med det de har og resultatet er blitt ei funky og fengende låt som er blitt mye spilt i svensk radio. Andre låter som gjør albumet interessant er L'Indifference, It's Cruel up North og How To Say Goodbye.

This is one of the most impressive debut records I've heard lately because it breaks the usual first-album trend of having weaker filler songs to round out a few good singles. Start to finish, Radio LXMBRG kept up my interest with catchy, well-constructed pop songs. The Swedish six-piece glides with ease from dark indie pop to Saint Etienne-style lounge to synth-heavy pop that nods to early 80s New Wave. Even better, the band has three lead singers who veer off in radically different directions. Lisa Holmqvist's low, sultry voice adds an element of mystery to the Portishead-esque "Teach me how to say goodbye." John the Baptist sounds like a blend of The Cardigans' Magnus Sveningsson in his guise as Righteous Boy and Taco, of "Puttin' on the ritz" remake fame (or infamy). That might sound scary, but it adds the just the right edge to the cinematic "It's cruel up north". And then there's the smoother Sebastian Castro, who sings lead on the club-worthy, soulful "Under starry skies". Already out in Sweden and soon to be released in Norway and Denmark, Radio LXMBRG deserve a wider audience. Hopefully other international labels will license this one soon.

Betyg: 4/5
Strålande mix av franskt 60-tal, filmmusik från 70-talet och brittiskt 80-tal. Den svenska septettens debutskiva är en elegant uppvisning i sval, lätt elektronisk melankolipop. Vokalisterna Lisa Holmqvist med sin sensuella strävhet och John the Baptist med sin croonerröst imponerar i en rad starka sånger som dessvärre mattas något mot slutet av plattan.

Betyg: 3/5
Radio Lxmbrg är en av de nya spännande banden inom svensk musik. Som alla andra band vill de vara unika, speciella och inte skapas efter en speciell mall. Men det hindrar inte förgrundsfiguren Alex Svenson-Metés att blanda in Eric Claptonsolon och rena pop-influenser. Men jag gillar deras speciella musik som har melodier från 1960-talets Frankrike.

Grunden för musik-en är pop. Med vissa flirtar mot Kraftwerk och 80-talets brittiska popscen. Texterna är i vissa fall ganska banala, men det jämnas ut tack vare musiken som är oemotståndlig. Radio LXMBRG skapar popmusik som sprudlar i grönt och rosa. Jag gillar det.

Radio LXMBRG har en sångare som är med ibland, bildades nästan mest av en slump, har två medlemmar som kommer från Växjö men vägrar kännas vid någon egentlig Växjökoppling. I kväll spelar de på Kafé de luxe.

Radio LXMBRG, från Stockholm, släppte för ungefär två månader sedan sin första självbetitlade fullängdare. Just nu spelar de lite runt om i landet.

Peter Korsbäck spelar gitarr i bandet och är från början Växjöson.

Hur låter ni egentligen? När jag har lyssnat på er tidigare tycker jag det har känts lite Pluxus, så där blipbloppigt, men nu är det inte riktigt så längre?

– Som Pluxus? De har jag inte lyssnat så mycket på. Men visst, det var kanske lite mer blipblopp som du säger innan, nu är det mer pop.

Du verkar inte riktigt veta hur ni låter?

– Jo, det är klart jag vet. Men det är inte så intressant att placera sig i en genre hela tiden. Det är mest ni i media som är intresserade av det.

Det här är lite komplicerat. Hade inte ni tidigare en sångare som bodde i Frankrike och var med lite ibland?

–Det har vi fortfarande, Sebastian Castro. Han är skådespelare i Paris. Men just nu är han väldigt passiv och har inte spelat med oss på ett och ett halvt år.

Men han är fortfarande med i bandet?

– Ja, vem vet? Han kanske är med mer på nästa skiva. Det beror på när han är i Sverige. Så nu är det Lisa och John som sjunger, och ibland Alex, och så Sebastian då.

Det var ju nästan alla?

– Ja, det är bara jag och Fredrik som håller oss borta från det där.

Var med i Venus Outback

Fredrik heter Sandberg i efternamn och kommer också från Växjö. Det är inget nytt att banden från Växjötrakten som startades i början av 1990-talet har starka kopplingar till varandra, antingen har man spelat ihop eller så är man släkt. Fredrik och Peter var båda med i Venus Outback, där även Nicklas Stenemo från nu avsomnade The Mo var med.

Men Peter har börjat tröttna rätt rejält på det här med Växjökopplingen.

–Det känns inte så klockrent, det var jättelänge sedan vi flyttade från Växjö och den kopplingen känns ganska svag. Det börjar bli lite tröttsamt att den alltid dras upp.

Men Nicklas Stenemo från The Mo deltar ju på skivan. Och Daniel "Kid" Johansson är ju med och hjälper till, han är också från Växjö. Och du och Fredrik var med i Venus Outback, det är väl inte så konstigt att människor drar paralleller?

– Så här är det. Nicklas Stenemo spelar gitarr i typ tjugo sekunder på en låt. Vi mixade skivan i Gula Studion i Malmö. Nicklas bor där, han är vår kompis och en duktig gitarrist så han fick vara med. Och Kid är min kompis, vi har jobbat ihop med The Mo. Det är inte mer komplicerat än så.

Soloprojekt från början

Radio LXMBRG bildades för tre år sedan, första stora spelningen var på Hultsfred 2002.

Från början var det Alex Svenson-Metés soloprojekt. Han fick en spelning mest av en slump och då behövde han ett band. Alla som kom med tyckte att det blev så bra så de fortsatte helt enkelt.

Hur ser framtiden ut då?

– Ja, det rullar väl på. Vi vill ju att så många människor som möjligt ska gilla oss. Det är väl målet, spela och få uppmärksamhet.

Ni heter Radio LXMBRG utan vokaler, varför då?

– Kanske kan det vara för att inte bli stämda av radiokanalen med samma namn? För vi är lite som Radio Luxemburg, de spelade musik från alla genrer och från hela världen och plockade grejer från lite överallt. Och det är lite sådana vi är, vi har influenser från alla möjliga håll, men för den skull är vi inte Radio Luxemburg. Vi är Radio LXMBRG.

Betyg: 3/5
Stockholmarna i Radio LXMBRG släpper, efter en stund på scenen, sitt debutalbum. Det är inte en fartfylld skiva men ändå finns det en känsla av hastighet över de sammantaget genrekladdiga spåren.

Det finns få jämförelser som beskrivit bandet med rättvisa och det enda man egentligen kan ta till för att någon ska fatta läget är band som franska Phoenix och Air. Influenserna från 1960-talets franska caféer är i huvudsak det som håller dem borta från all genredefiniering. Oavsett franska och tyska influenser så passar Radio LXMBRG faktiskt rätt bra in i dagens populärmusikklimat. De är sådär lite charmigt popchica och påminner på så vis om andra svenska popband som lånat en keyboard och plötsligt får kallas electropopare – det gäller dock inte Radio LXMBRG. Bandet har trots sin korta tid på Sverigescenen en del fans som de berättigat hunnit plocka med sig under resan. Några av dem jobbar på P3.

Som vanligt gällande svårdefinierade band så kommer inte Radio LXMBRG att dra till sig den stora massan med denna spretiga skiva. Men de som till vardags inte känner gemenskap med denna mandelmassa och gillar inrökta caféer som passar in på beskrivningen "mysiga" borde ta och lyssna på fler än singelsläppta spåret Male Mystique. Den här skivan är faktiskt ganska häftig.

Betyg: 7/10
Radio Luxembourg sände musik på AM-bandet under mer än ett halvt decennium och nådde miljoner lyssnare i Europa fram till december 1992 då sändningarna upphörde. Sämre medium kan man ju låta sig inspireras av när det är dags att namnge en konstellation av musiker. Radio LXMBRG var från början ett enmansprojekt signerat Alex Svenson-Metés, men är nu inte mindre än sju medlemmar, varav tre turas om att vara frontfigurer.

Soundet på förra singeln 'It's Cruel Up North' lutade lite mer åt new romantic än vad 'How to Say Goodbye' gör, där den senare blommar upp i nostalgiska stråkarrangemang och landar i ett vällustigt 60-tal - mycket tack vare Lisa Holmqvists sensuella och lätt naivistiska stämma.

Det förförande kentiga gitarriffet är försvunnet ur remixen som följer på originalversionen. Stråkarna och det ljuvligt hamrande orgelarpeggiot är kvar, och tillsammans med sången hamnar 'How to Say Goodbye' lite närmare Emiliana Torrini och Goldfrapp. En version jag kanske inte skulle välja att spela på dansgolvet, men likväl en version jag gärna lyssnar på som omväxling. Enda irritationsmomentet är synthbasbloppet framåt slutet, vilket lämpligen bör få vila i frid i den tyska nittiotalstechnons grav.

Kort sagt är 'How to Say Goodbye' fantastiskt svängig och Sveriges Radio P3 har plockat upp den i spellistan. Synd bara att Radio Luxembourg inte levde länge nog att kunna göra detsamma.

Albumet 'Radio LXMBRG' är redan ute. Check it out.

Betyg: 4/6
Radio LXMBRG har mer eller mindre prenumererat på titeln "Landets intressantaste band utan en fullängdare ute under de tre senaste åren". Men till sist kom äntligen bandet/projektet/kollektivets efterlängtade debut. Och den är som en skönt sval bris. Lättviktig retropop blandas med bombastiska soundtrackspår till något som skulle kunna benämnas som "eftertänksam easylisteningindie för fläckfria cocktailefterfester", om det nu inte vore för att en sån benämning skulle kunna uppfattas som negativ. Men ni fattar nog grejen ändå - Radio LXMBRG är här nu och dom är bra.

Betyg: 4/5
Strålande mix av franskt 60-tal, filmmusik från 70-talet och brittiskt 80-tal. Den svenska septettens debutskiva är en elegant uppvisning i sval, lätt elektronisk melankolipop. Vokalisterna Lisa Holmqvist med sin sensuella strävhet och John the Baptist med sin croonerröst imponerar i en rad starka sånger som dessvärre mattas något mot slutet av plattan.

Songqualität: 4/6
Interpretation: 4/6
Klang: 4/6
Radio Lxmbrg sendet auf der Welle musikalischer Vielfalt. Nick Cave meets Air meets die französischen 60er Jahre, die deutschen Krautrock-Seventies und die britischen Eighties. Jede Minute auf ihrem Debütalbum überrascht die siebenköpfige Band aus Stockholm mit drei wunderbar charismatischen Sängern, mit spannenden Hooklines und musikalisch vielfarbigen Klangwelten.

Egal, ob ein bisschen Lounge, prächtige Filmmusik, beherzter Pop oder einfach nur elektronische Verspieltheiten – Radio Lxmbrg unterwerfen alle Genres ihrer charmanten Kontrolle, verdrehen sie und schaffen so auf ganz wunderbare Weise einen märchenhaften Soundtrack für alle Gemütslagen. Oder um es mit den Worten des Songs »Tamed By Time« auszudrücken: »Play a song that moves me to anywhere, I don't care, I don't fear, play it loud and clear.« Die schwedischen Radio- und Fernsehsender tun dies schon und das ist recht so. Anhören und mögen!

Betyg: 7/10
Det är inte svårt att falla för Radio LXMBRG. För mig räcker det egentligen med det där glimrande sprudlande gitarrintrot till skivans första egentliga spår, "How to Say Goodbye". En av många små pärlor till klassiska gitarr- och klaviaturpoplåtar på denna svenska debut.

Sex personer starka Radio LXMBRG grundades 2002 av Alex Svenson-Metés och rymmer medlemmar från band som Venus Outback och Yellow Fever. Utifrån en vildvuxen flora av influenser som fransk sextiotalspop, Belle & Sebastian-twee och Air har de skapat ett eget sound, trots att de aldrig tvekar att låta sina inspiratörer lysa igenom.

"Indian Summer" för tankarna till någon upphottad gammal Lee Hazelwood-duett, samtidigt som titeln är hårt knuten till indiehjältarna Beat Happenings låt som tolkats av Luna, med flera. "Blessed and Bleeding" bärs upp av sköna Serge Gainsbourg-vibbar, medan "Under Starry Skies" faktiskt påminner om det numera så föraktade The Doors. Allra bäst är kanske singeln "It's Cruel Up North" med coola analogsynthar och närmast progressivrockig dramatik.

Lisa Holmqvist och John the Baptist (ja, han kallar sig så) delar på de flesta vokaluppdragen. Båda är egentligen ganska alldagliga sångare, men det fungerar. Det viktigaste är det finurliga låtsnickrandet som behärskas till fullo, de vet och vågar att hålla det enkelt och låta melodiernas inneboende rytm styra. Kanske spretar det i slutändan lite för mycket och kanske känns produktionen lite för hemmagjord ibland, men det här är definitivt mycket lovande.

Betyg: 4/5
Radio LXMBRG står med sin självbetitlade debut för en av årets kanske riktigt stora svenska popöverraskningar. De bildades som hastigast inför en Hultsfredsspelning för tre och ett halvt år sedan och säger sig hämta influenser från franskt 60-tal, tysk 70-talskrautrock och brittisk 80-talspop.

Grovt förenklat skulle man förvisso kunna kalla det snärtig indiepop. Men ibland är det både elakt och farligt att förenkla när det gäller popmusik.

Lisa Holmqvists och John the Baptists båda röster kompletterar och signalerar stor självsäkerhet. De för tankarna till ett Tindersticks i topptrim, med ett gudabenådat gästspel av, jag vet inte, Dusty Springfield, kanske? Sångarduon skänker en magisk glans och lyster över en ganska enkel och fjäderlätt popmusik. Men tro nu inte att Radio LXMBRG:s musik är tråkig. Långtifrån.

Nej, musiken är uppbyggd på ett stadigt fundament av ruskigt smittande melodier.

Något säger mig att Radio LXMBRG inte är en engångsföreteelse.

Svenska Radio LXMBRGs debutalbum är det mest omtumlande jag hört på länge och jag kan inte ens förklara varför, för jag har bara 750 tecken på mig här och jag vill helst skriva en liten essä. Om ni mailar noje@nt.se kan jag skicka er den långa versionen av den här recensionen. Den innefattar bland annat Dante, en utläggning om eskapism och klichéer, några ord om ensamheten, en blinkning till Håkan Hellström, Hjalmar Söderberg och en till Primal Scream, vilket i ärlighetens namn förvånar mig själv lite.

Eller så kan ni ju, om ni känner er hemma i detta galleri av referenser, tro på mitt ord och skaffa skivan.

För att sedan ha den avundsvärda förmånen att tillbringa hösten med någon som faktiskt förstår er.

Betyg: 3/5
Ur betongbunkern på Södermalm har enmansprojektet under treårstid växt framtill att äntligen albumdebutera. Bandet som nu inte enbart innehåller Alex Svenson-Metés, plockar fram en vildflora influenser som sträcker sig allt ifrån Birgit Bardot till nutida The Knife.

2004 års ep "L`indifference" doftade etnosyntpop där ekon av Mano Negra inte var helt frånvarande. Den självbetitlade debuten framstår inledningsvis en aning uddlös med en rad relativt blanka popstycken där den vokala treenigheten bestående av John The Baptist, Lisa Holmqvist och Alex Svenson-Metés känns lite väl tillbakalutad. Popinfernot glimmar till i stycken som "How to say goodbye", "Male Mystique" och den ödesmättade balladen "Tamed by time". Likt ett fästingbett etsar sig tyvärr en irriterande känsla fram så fort John The Baptist stämma får för mycket utrymme, rösten känns alltför konstlad, tydliga exempel på detta är "Blessed and bleeding" och avslutande "Civil war".

Bortsett från dessa invändningar är Radio LXMBRG ett intressant inslag från Stockholms musikscen. Referenserna till filmmusik är påtagliga vilket luftar upp ljudbilden och får mina tankar att vandra fritt. De nya dimensionerna som växer med varje lyssning får de inledande tveksamheterna att sakta lägga sig. Jag kan rekommendera detta ljudäventyr till alla som glömt hur den ursprungliga radiostationen lät.

Framtiden ser ljus ut för denna konstellation, för är det något vi behöver är det band som utmanar och ifrågasätter de gängse normerna för vad ett popband är. Ser fram emot en uppföljning.

Radio LXMBRG gör sin första riktiga spelning med det nya materialet på Debaser.
MUSIK. Fransk filmmusik möter brittiskt 1980-tal. Radio LXMBRGs musik är lika skiftande som den är vacker. I morgon lördag står de på Debasers scen med ett färskt debutalbum i bagaget.

Var: Fritz's Corner, Debaser, lördag, 20.00-03.00 (konsert 23.00).
Aktuella: Med sitt självbetitlade debutalbum som släpptes den 5 oktober.
Bakgrund: Bildades i Stockholm 2002.
Kuriosa: Mike Alway, excentrisk skivbolagsentreprenör och en gång i tiden A&R-man på det engelska bolaget Cherry Red, är skyddshelgon på bandets debutalbum.

- Jag söker efter ett sound som är drömskt och det finns framför allt i franska 60-talsfilmer, brittisk 1980-talspop och tysk krautrock, säger bandets grundare Alex Svenson-Metés.

Från början var Radio LXMBRG hans soloprojekt. Men sedan en låt letat sig in på P3 Demos spellista och resulterat i en spelning på Hultsfredsfestivalen var enda alternativet att bilda ett band.

- Jag samlade ihop några personer som jag tyckte passade och så repade vi in lite material under en månad. Spelningen blev väldigt uppskattad och det var då Radio LXMBRG föddes, berättar Alex Svenson-Metés.

Tidigt användes tre sångare, förutom Alex, även Lisa Holmqvist och John The Baptist.

- I början var det lite bökigt när vi skulle avlösa varandra och sprang upp och ner från scenen hela tiden. Men i somras bestämde vi att alla skall vara på scenen samtidigt, de som inte sjunger kan hjälpa till att köra.

För att bredda sitt uttryck har bandet sedan starten tagit hjälp av konstnärer och fotografer.

- Jag vill ha folk omkring mig som inte är musiker men som ändå förstår vad vi håller på med. Vi har framför allt jobbat med fotografen Per Kristiansen som håller på att utveckla vår visuella sida. Det kan innebära både bildspel och filmprojiceringar när vi uppträder framöver.

Morgondagens spelning på Debaser är bandets första riktiga med det nya materialet. Men Alex Svenson-Metés känner ingen nervositet.

- Nej, jag är mer oroad över att konserten krockar med matchen Kroatien-Sverige, vi ska försöka spela efter matchen om det är möjligt.

Betyg: 3/5
Denna cocktail består av en dos Kraftwerk-coolhet, en nypa Tindersticks-sång, en twist Darknessgitarrer och en förkärlek för fransyske-pop. Trots att svenskt brännvin saknas i cocktailen kommer de som gillar svenska Komeda nog falla pladask för det här. Singlarna "It´s Cruel Up North" och "How To Say Goodbye" (där Amanda Ooms och Linus Lutti medverkar i videon) är långt ifrån det bästa här.

De uppenbara Bowievibbarna i "Civil War" är bra, euforin i "Indian Summer" likaså och det här är en lovande debut som bådar väldigt gott inför framtiden och inhemska dansgolv.

Radio LXMBRG Radio LXMBRG:s debutskiva har helt klart årets mest sensuella skivomslag. Det är rosa, retro och fullt av tjusiga donnor som putar med munnen (på ett bra sätt, inte på ett porrigt).

Musiken rör sig i samma område. Den självbetitlade skivan är full av retrodoftande pop. Den säger mig inte särskilt mycket om mitt liv, men har ändå något som är väldigt charmigt. Det är kompetent pop, och det kan ju vara hur tråkigt som helst, men här funkar det faktiskt.

Ibland är det svävande och vackert, ibland låter det som en blandning mellan Nick Drake och Nick Cave. Men det är låtarna med mest driv, som Blessed and bleeding och It's cruel up north som fastnar. Solklara radiohits, jag lovar!

Betyg: 4/5
På den egna skivettiketten Haha Fonogram släpper svenska Radio LXMBRG sitt självbetitlade debutalbum. Någon etikett är annars svår att sätta på den här egensinniga sextetten som bildades inför Hultfredsfestivalen 2002. Det låter snarast som en brygd på det mesta av vad de senaste decenniernas populärmusiksgenrer har erbjudit. En mix av gammalt ger ett nytt resultat. Att Radio...

Debut-EP:n L'Indifference har levt sitt eget liv och verkligen lyft fram dess skapare Radio LXMBRG sedan den släpptes i början av december förra året. Deras egensinniga musikaliska brygd innehåller delar från de senaste fem decenniernas populärmusik, och nu presenteras bandet i fullängdsformat på det självbetitlade albumet Radio LXMBRG [Ha Ha Fonogram/Playground].

Alex Svensson-Metés är bandets ledare i egenskap av huvudsaklig låtskrivare, keyboardist, gitarrist, sångare, gitarrist och programmerare samt grundare av bandet då han samlade ett gäng musiker omkring sig till en spelning vid Hultsfredsfestivalen 2002. Det var embryot till det band som nu albumdebuterar med ett skimrande och snyggt paketerat alster.

En av bandets riktigt stora styrkor är annars de många sångarna som turas om vid mikrofonen, Lisa Holmqvist, John The Baptist och i viss mån Svensson-Metés samt Sebastian Castro ger med sina olika stämmor och sångstilar materialet en extra stor bredd och spännvidd. De två tidigare singlarna L'Indifference och It's Cruel Up North är ett tydligt exempel på detta, och ger låtarna helt olik lyster och stämningar.

Med ett fjäderlätt anslag bygger Radio LXMBRG sina verk med influenser så olika som tysk krautrock från 70-tal, fransk filmmusik från 60-tal, brittisk 80-talspop och med en ofta övervakande skugga av den brittiske filmmusikkompositören John Barry över det hela. Med stor stilkänsla till dessa popgrenar och ett ganska dekadent uttryck i sig själva lyckas gruppen skapa attraktiv och innovativ musik. Mest av allt låter det nämligen bara Radio LXMBRG om denna egensinniga grupp.

Radio LXMBRG ger ut sina skivor på egna etiketten Ha Ha Fonogram, även det känns typiskt för detta frisinnade band som flörtar friskt med allehanda influenser. Det viktiga är att de skapar musik ur sitt eget hjärta och inte bara plagierar andra, och den balansgången klarar bandet galant. Här handlar det först och främst om egen musik i en egen stil.

Radio LXMBRG - Under starry skies
Projektet som ständigt överraskar med en hög lägsta nivå. Vacker teaterrock med lika delar Army of lovers som Saint Etienne. (Från sjävbetitlade debutalbumet)

Radio LXMBRG, "How To Say Goodbye", singel (HaHa Fonogram) Ibland smärtar det mer än vanligt att skiljas från någon. Framför alltom någon heter Radio LXMBRG och gör förtjusande noirpop som fäster sig vid första mötet.

"How to say goodbye" är en aptitretare inför kommande debuten och jag kan inte sluta spela den. Lisa Holmqvists röst är en förförisk blandning av Sarah Cracknell och Brigitte Bardot, och musiken någonstans i samma trakter. Saint Etienne som möter franskt 1960-tal med filmisk bakgrund. Det är nästan så man önskar att Lisa hade brutit lite på franska.

Betyg: 3/5
Ännu en dag, ännu ett nytt svenskt independentband som försöker få en plats i etern. Radio LXMBRGs senaste singel "How to say goodbye" är i sammanhanget ett ganska blekt tilltag. Egentligen inte lika blekt i teorin som på praktiken - man kan se att det finns en god tanke bakom allt som låten står för, från det återkommande gitarriffet till den dämpade men snygga orgeln som definierar refrängen. Det är ungefär som ett bra skämt som blir sämre av att den levereras av en komiker med bristande tajming.

B-spåret visar tydligare på den outnyttjade potentialen. Det är en enkel remix på titelspåret, blott fyra sekunder längre, men med tillagda beat och synthljud, som inledningsvis ger en baktaktsvibbar, har man ändå lyckats visa att Radio LXMBRG inte ska anses vara uträknade från den hårda konkurrenssituation de befinner sig i.

Det är stilfullt, det är avspänt och det sticker ut. Radio LXMBRG från Stockholm gjorde ett tappert försök att charma den svårflirtade Daldanspubliken. Men intresset var svalt för den spännande indiepopgruppen, som hämtar sin inspiration från bland annat franskt 60-tal.

Radio LXMBRG har stil. De äger scenen och utnyttjar den med finess. I mitten står keyboardisten Alex Svenson-Metés vid sidorna står sångarna Lisa Holmqvist och Johan Rönnqvist. Det är en annorlunda formation. De turas om att sjunga och ser världsvant ut på publiken med sval blick. Konserten är som bäst när keyboarden får ta plats. Med bara en spelad konsert i år var gårdagens spelning synnerligen välslipad.

Det är inte lätt att sammanfatta Radio LXMBRG:s musik, men enligt dem själva består den av en blandning av en rad stilar.

- Jag skulle säga att det är franskt 60-tal, tyskt 70-tal och brittiskt 80-tal samt svensk melankoli, säger Alex Svenson-Metés.

Under konserten bubblar alla dessa stilar fram och för tankarna till bland andra Pulp och Kraftwerk. Bandet som har spelat i tre år ger i höst ut sin första fullängdsskiva och har givit ut en EP. När Radio LXMBRG inleder sin konsert är grusplan framför scenen skrämmande tom. Inte många uppmärksammar att de börjar spela.

Först när Alex Svenson-Metés uppmanar publiken att närma sig scenen vågar sig några modiga fram mot kravallstaketet. Men bandet misströstar inte.

- Det spelar ingen roll om det är lite eller mycket folk. Vi är väldigt nöjda med arrangemanget och ljudet var fantastiskt bra, säger Alex Svenson-Metés.

- Radio LXMBRG äger scenen, utan att behöva använda yviga gester och konster.

Med tanke på att bandet bara gjort en tidigare konsert i år var gårdagens framträdande synnerligen välslipat.

Plats 2. Radio LXMBRG, It's Cruel Up North (HaHa Fonogram/Sound Pollution)
Singel hämtad från den frankofila ep L'Indifference som kom i december. Jämfört med det fjolliga titelspåret är It's cruel up north en snygg, filmisk liten poppärla. Omgärdad av "snodda stråkar" berättar Alex Svenson-Metés med beslöjad sängkammarröst om en skidresa gone bad.

Alex Svenson-Metés grundade bandet på hösten 2001 och ser sin skapelse som det perfekta blandbandet, eller som en orkester med rockbakgrund. Han skriver i stort sätt allt det musikaliska, spelar klaviatur, gitarr, sköter programmeringen och producerar själv allt som spelas in.

Radio LXMBRG är ett i många avseende unikt band, i varje fall i Sverige. Till kärnan räknas förutom Alex även Peter Korsbäck på gitarr, Fredrik Sandberg på bas, Karl-Alfred Nilsson på trummor samt de tre rösterna bakom mikrofonerna; Sebastian Castro (som är bosatt i Paris), Lisa Holmqvist och John the Baptist. Alex passar ihop sångare och låt efter magkänsla och texterna skriver Sebastian, Lisa och John själva.

– Jag kallar sångarna för satelliter. De kretsar kring bandet, säger Alex. I framtiden vill jag samarbeta med fler sångare och på vår fullängdare som kommer till hösten sjunger jag själv på ett par låtar.

I dagsläget finns endast EP:n L'Indifference i skivaffärerna, en stark rockblandning av olika sångröster och luftiga toner som omedelbart placerar lyssnaren i en biograf med en sjuttiotalsfilm i projektorn. I mitten av februari släpps singeln It’s Cruel Up North.

– Jag tror att vår musik plockar fram en nostalgisk känsla hos lyssnarna, men vi är inget retroband. Främst är det våra stråkarrangemang som väcker minnen. Det är en viktig del för lyssnarna att kunna drömma sig bort och tänka på något annat än sin vardag.

Alex är själv väldigt förtjust i film och filmmusik, speciellt från femtiotalet fram till sjuttiotalet. Mycket för att filmmusiken då lyfte scenerna med inslag av bland annat romantik.

Men intresset för det visuella märks inte bara i musiken. Tillsammans med fotografen Per Kristiansen ska Alex utveckla en mer filmisk del till deras konserter.

– Det är viktigt för oss att ha det när vi uppträder för att fånga publikens uppmärksamhet. Vi är inget band som röjer på scenen och då är det utmärkt med ett bildspel. Publiken ska ha ett bildligt minne med sig hem från konserten.

Radio LXMBRG har annorlunda samarbeten med andra än Per Kristiansen. Flera konstnärliga personer i bandets närhet utgör bollplank till Alex och uppmärksammar saker i musiken som han inte själv märker. Även ett perfekt blandband kan behöva justeringar.

Radio LXMBRG och deras toksnygga ep formgiven av Per Kristiansen, ramlade ner i mitt liv med ett filmdoftande brak. Två månader senare träffar jag bandets "direktör" Alex Svenson-Metés i hans källarstudio på Södermalm. Bandet drogs igång av Alex våren 2002.

Ända sedan jag var liten har jag lyssnat på väldigt mycket musik. Jag började väldigt tidigt med morsans Kinksplattor, hon var mods på 60-talet så jag fick en ganska bra början med just Kinks, Stones och The Who. Sen gick jag över till hårdrock, fick min första skiva när jag var sex år, "Destroyer" med Kiss. Men den riktigt stora grejen var när jag var fjorton och upptäckte Kraftwerk, säger Alex Svenson-Metés och fortsätter:

- Det var som en tändning på något sätt, innan hade jag ingen tanke på att göra musik.

Kraftwerk fick mig att känna att det gick att göra musik själv. Så jag köpte en Moog och så började det, att man satte ihop ett band i högstadiet. Sen har jag bytt stil hela tiden. Punk, The Smiths och en jättelång latinoperiod då jag lyssnade mycket på salsa. Det var där Yellow Fever, mitt förra band fick sina influenser. Men jag kände för tre år sedan att jag ville få utlopp för hela min skivsamling. Den blev Radio LXMBRG.

Länge har Alex Svenson-Metés velat återgå till synthmusiken och det är synth och sampling som är grunden för Radio LXMBRG. Han köpte sig en dator och "började jobba". Det var när han upptäckte att man kunde sno stråkljuden från 50-60-talsplattor som polletten ramlade ner ordentligt: "Wow, här kan jag verkligen använda något". Titellåten på ep:n "L’Indifference" är tre år gammal och är den första som gjordes för Radio LXMBRG. Det var bandmedlemmen, fransmannen och skådespelaren Sebastian Castros mamma som hade grundidén och Alex utvecklade den till den storslaget romantiska pärla den är. Han gjorde om det som från början var en melodi skriven för en teaterpjäs. Vid första lyssningen tyckte inte Alex att det lät speciellt spännande, men han försökte ändå. Sebastian Castro sjöng in sången med bara ett komp och när han åkte tillbaka till Paris insåg Alex Svenson-Metés i sin Söderstudio att "snodda stråkar" gjorde susen efter diverse pitchningar och klipp.

- Jag känner nu att den låten är lika mycket min som deras och de tycker att det är jättekul att den har utvecklats vidare. Det var startskottet och P3 Demo upptäckte låten och spelade den flitigt. Radiospelandet ledde till en Hultsfredsspelning sommaren 2002. Då fanns inget egentligt band, men vistelsen i Småland räddades av bland annat folk/kompisar från Doktor Kosmos och Venus Outback. Spelningen blev så lyckad att det blev en fortsättning. Det var då det riktiga bandet föddes. – Annars hade jag säkert suttit här fortfarande och klippt och klistrat. Efter det rasade det in en massa roliga spelningar, folk som hade sett oss bokade in oss.

Senare samma år kom sångerskan Lisa Holmqvist in i bilden, samma hesa sångerska som denna grådassiga decemberdag ramlar in nyvaken och försenad i källarstudion.

- Radio LXMBRG har en direktör, det är Alex. Det är inget underligt med det. Det blir en annan hierarki i gruppen, men så länge man känner till den så är det inget jobbigt eller otrevligt. Jag upplever oss som ett band där det inte är så mycket musikaliska konflikter eftersom man vet vem som styr, säger Lisa Holmqvist.

- Det händer ofta att vi spelar in låten före vi repar. Det har hänt ett par gånger och det bara blir så. Ibland har man ett så bra flow att det måste spelas in. Så har vi ett gig och då kommer man på att man borde köra den låten. "Ja, men då måste vi repa in den". Det är jätteroligt, man jobbar baklänges, menar Alex Svenson-Metés som fått upp farten: - Det här är mer europeiskt än något jag någonsin gjort tidigare. Jag har inspirerats väldigt mycket av tyskt 70-tal, franskt 90-tal och engelskt 80-tal. Det är kombinationen av allt det där och den svenska bakgrunden som gör att det låter så här. Och filmmusik förstås. När man samplar stråkar från skivor som jag köper på Myrorna, det är där man hittar sina skatter och så mycket smaskigt, så blir det mycket letande efter de rätta ackorden. Många som kommenterar det tycker att det låter bekant, kanske som filmmusik. Jag tror att nostalgin som jag lägger in i musiken är en krydda som alla kan relatera till. Det är viktigt att ta fram lite romantik i musiken, som en verklighetsflykt.

Någonstans känner väl alla att till och med den tuffaste killen kan tycka att det är skönt att hitta lite romantik och nostalgi i musik.

Alex Svenson-Metés ville ha ett band som ger lyssnaren olika intryck och det görs bland annat genom att man varvar de tre sångarna, Sebastian Castro, Lisa Holmqvist och killen som kallas för John the Baptist. De tre får framöver hjälp av en fjärde, Alex själv. Han sjöng tidigare i Yellow Fever, men var trött på att stå i centrum. En trötthet som nu gått över och ersatts av en längtan efter att sjunga.

I början av december släpptes ep:n som inte har slagit ner som en bomb direkt, men den har spelats mycket på P3 och Studentradion och Alex Svenson-Metés hoppas att det blir en fullängdare i slutet av sommaren 2005.

- Det jag vill göra är ditt favoritblandband. Du behöver inte göra något blandband själv. Självklart drar det åt ett visst håll hela tiden eftersom jag har skrivit allting. Men genom att ha olika röster tröttnar man inte ut en lyssnare och det finns artister och grupper med bara en sångare så vill man ha det är det bara att köpa en sån platta. De nya låtarna är lite gladare, lite snärtigare!

Radio LXMBRG vågar vara dramatiska, inledande "L´Indifference" innehåller pampiga filmstråkar och kaxig fransk sång och det är just det som är utgångspunkten för bandet. De blandar in influenser från bombastisk filmmusik i sin annars ganska enkla popmusik och lägger till ett halvmysigt groove på basen som gör det nästintill möjligt att dansa till. Å andra sidan vet jag ingenting om dans.

Radio LXMBRG är inte bara ett band utan innefattar även hel rad konstnärer och troligen råder det ingen brist på idéer. Blandningen mellan influenser är märkvärdig men inte desto mindre funktionell. Släng in lite David Bowie, Edith Piaf, Mano Chao och Kraftwerk och vi är något på spåren.

Titelspåret har spelats flitigt på P3 och vi lär få höra den än mer nu då den har seglat in på studentradiotoppen. Troligen kommer Radio LXMBRG gå betydligt längre än så och till våren har man planerat spelningar i Paris. Även om ep:n ibland känns lite väl mycket hissmusik a la de franska tråkmånsarna i Phoenix så är jag överlag imponerad. Vi kommer att få höra mer av Radio LXMBRG.

Radio LXMBRG och deras L'Indifference-ep är bland det absolut coolaste jag hört i år. Filmmusikkänsla, sköna blipp-bloppiga ljudlekar och en tvärsäker inställning och bara en sån sak som att Lisa Holmqvist låter som Eartha Kitt i den vackra Bring It On är faktastisk. Radio Lxmbrg är extremt konsekventa, de tar från sin syntskatt, sina gömmor med filmmusik och de där 60-talsplattorna med storslagna stråkarrangemang och tycka synd om sig själv-texter, och bakar om det till något som låter ja, förbaskat skönt och kaxigt.

Rating: 7/10
This Swedish sextet features three vocalists who sing in four languages (French, English, Swedish and Spanish, although only the first two are on display here) and their debut EP specializes in infectious, loungy shuffles that'll have your feet frantically flying for nearly its full-on fifteen minutes. Sebastian Castro supplies the French vocals on the cha-cha-cha title track, while Lisa Homlqvist truly does "Bring It On," emoting with all the power of a Shirley Bassey belting out "Goldfinger." In fact, this wouldn't be out of place on the next James Bond soundtrack!

Fellow Scandinavian electronic whiz kids Röyskopp are favorably recalled on "Fallen, Forgive Me, Forget Me," and John the Baptist reattaches his head long enough to offer the single "It's Cruel Up North" on a silver platter. It boasts both an ear-catching guitar riff (from Peter Korsbäck) and John's suave, Serge Gainsbourg-with-an-attitude vocals. Holmqvist and the Baptist both tackle the closer, "Window Baby," which, unfortunately, finds them stepping all over each other's lines, getting in each other's way, and ultimately sounds like their respective parts were recorded in different studios. Viva L'Indifference, indeed! But that (and misspelling the title on the cover and spine: collector alert!) are minor distractions that shouldn't prevent you from enjoying the four catchy, cheeky, somewhat cheesy, but always fun preceding tracks.

För nån månad sedan hörde jag en demo med Radio Lxmbrg. Första låten hette L’Indifference och fastnade i mitt huvud efter en sekund ungefär. Den lät helt underbart pampig och stor, och så är jag enormt svag för franskspråkig sång också.

När nu Radio Lxmbrg spelade i demotältet blev jag först en aning besviken. De inledande tre låtarna kändes rätt långt ifrån den franska rökiga nattklubbsvaritén som L’Indifference förflyttar en till. Stundtals blev funktendenserna lite, lite för irriterande. Och snälla, sluta försök vara svängiga, det funkar ändå inte.

Men till de tre avslutande låtarna plockade den pretentiösa killen i vit basker fram de tunga stråkmaskinsljuden, och den pretentiösa vita baskern kändes plötsligt inte så fel längre. Fransmannen klev fram på scenen med löst hängande slips och svart, flottigt hår och goddamn, där materialiserades den franska nattklubben äntligen!

Och L’indifference var fortfarande fantastisk. Sista låten var också rätt skön, en instrumental grej som byggde på plinkiga melodier á la Fint Tillsammans, men jag skulle nog helst se att den franske snubben flyttade till Stockholm och att stråkmaskinerna fick en hedersplats i replokalen på nåt stort och viktigt podium eller så.